God Jul Önskar Lennart Teglund

Vid Juletid har man lätt för att tänka bakåt i tiden. Därför kommer här en repris på Dombäcksön som var världens medelpunkt.

Första butiken räknat från Husån var Konsum 2 med Olle Sjödin som föreståndare och han efterträddes av Holger Hammarström. I personalstyrkan minns vi bl.a Majvor Olofsson, Mary Malmström, Mariann Häggblad, Märta Nordström och Berit Dahlin. Där fanns allting man behövde, kläder, papperssnören, trådrullar, husgeråd, häftstift, tejp, ojordade kontakter, proppar 10 amp, tryckknappar, kopparnit, skjortknappar i olika färger och storlek, cement, klorin, tjära, skokräm, lim, färg, nagelsaxar, tinner, nagellack, spik, och även bensin. Utanför affären vid vägen fanns bensinmacken. Högst uppe satt en glaskula som var graderad 1-20 liter. Holger vickade på en spak och kulan fylldes av bensin. Sedan anslöts slangen till bilen och det var viktigt att slangen blev riktigt tömd. Vissa bilar och motorcyklar vill ha oljeblandad bensin. Då fyllde Holger en typ av mjölkkruka med bensin och olja och sen drog han i ett fjäderbelastad handtag upp och ned och någonting där inne snurrade runt och blandningen var klar. Det tog en bra stund att tanka oljeblandat. Han hade en grå rock på sig när det skulle tankas. Vidare fanns där också en välfylld matavdelning.

Utanför affären stod en trädgårdsmöbel som användes  flitigt som sittplats på kvällar och helger. Det blev ett tillhåll för Dombäcksöns välartade ungdomar. Mopedisterna stod och gasade för att imponera på tjejerna och det var en härlig stämning på sena kvällar när föräldrarna satt och såg  Olle Björklund på Tv. På dagtid kunde man också ligga under bron vid ingången till kopra och kika genom brogallret på damernas underbyxor.

Snett mitt emot fanns Kalle Glass korv kiosk. En gudabenådad kiosk som hade så goda varmkorvar och trevliga flickor/damer som biträden. Vem minns inte att korv som spruckit fick man gratis om man hade ”tumme” med den flicka som arbetade då. Det var så behändligt att luckan var så hög att man kunde sitta kvar på cykeln när man vädjande om en sprucken korv.

Nere vid Husåns strand kunde man köpa allehanda korgar tillverkade av bröderna Ville och Erke Hansson. De hade var sin verkstad och jag uppfattade det som att de inte samarbetade utan snarare motarbetade varann..

Ö- kiosken..Där arbetade bland annat Erna Edstrand och Ingrid Andersson. Först var det en liten kiosk sedan byggde Harald Jansson en ny kiosk med väntsal, centralvärme, och toalett.

I väntsalen där vi ungdomar tillbringade mycket tid hände mycket. Många äldre män kom varje kväll för att köpa kvällstidningen och de satte sig ned hos oss och berättade otroliga historier. Ibland kom någon som var rejält full och då var det väldigt roligt samtidigt som det var skrämmande.

I väntsalen fanns en skrubb där det var en telefon man fick hyra. Det kom folk och hyrde telefonen och vi som satt väntrummet kunde höra telefonörens samtal. Sven Ramgren kom ofta och ringde in telegram. Han fick tydligen uppdrag av folk att skriva telegram. Jag minns flera bl.a detta, som skickades till ett mycket ungt brudpar ” Att välja brud innan man fått vette, är som att torka sig i arsle innan man har skette.”

 Karl Johan Melander kom nästan varje kväll med sin Fiat 600. Var det vinter visste han att vi alltid höll fast bilen när han skulle åka iväg. Bilen var liten och lätt och hade inga dubbar. Han blev aldrig arg över dessa bus-streck. Melander var en suverän ungdomsledare och danslärare.

Schilts Bageri och konditori drevs av Gillis och Allis. Gillis var rolig och snäll med oss pojkar som hängde runt byggnaden i förhoppningen att få komma in och höra på musik som spelades från jukeboxen. Ibland öppna han fönstret i bageriet och gav oss en bulle. Han förstod väl att vi var på randen till svält.

Detta café skänkte oss mycket glädje till oss ungdomar som var nyfiken på allt som hände. Jag minns lördagskvällarna när fönstren stod öppna och de senaste slagdängorna spelades om och om igen och vi stod utanför och glodde. Låtarna kunde vara Rock Around the Clock, Nu tändas åter ljusen i min lilla stad, Midnattstango, Quando Quando, Hälsa Mikael från mig, Vita syrener eller Satins Doll med Gerry Mulligan. Vi såg att pojkarna, Ove, Roger, Acke, Pelle, Roland, Christer, Bertil, Bengt, Bert-Ivan med flera groggade i Loranga inne i fiket.

Vid niotiden kom de ut från fiket för att och packa in sig i några bilar. Ofta var det Roland Streling som körde, han hade lånat farsans Ford (ståplats för fyra). Kanske for de till Gnistan eller Parken i Övik. Alla hade skor som kallades pike-skona.

Mitt emot fanns Elvira Gidmarks Mjölkaffär. Hon sålde i stort sett bara mjölk, och götta och lite blommor. I mjölkaffären var det kallt. Vad jag minns fanns det endast ett runt värmeelement som strängarna glödde på, som enda värmekälla. Var det kallt ute var Elvira fullt vinterklädd i affären. Att mjölkaffären kunde ”bära sig” är en gåta.

Därefter i Slaktare Lundkvist hus fanns Melanders Nya Foto. Den lokalen övertogs sedan av Kulls Blommor.

I nästa hus fanns tre affärer, Johanssons Skor som var en filial. Där arbetade bl.a Elna Norman och den affären var igång ända in på 70 talet. Bylins Taxi och Presentaffär som också hade tipsinlämning. Där arbetade Rut Lundkvist på deltid, det fanns också brylkräm, hårvatten där mm. Varje fredag klockan 16.20 kom en man från Finna på sin motorcykel för att lämna in tipset. Han hade 5-6 jackor på sig och tipskupongen närmast kroppen. Vi fann stort nöje i att se honom kränga av sig alla jackorna för att kunna komma åt kupongen. Lite roar barnen sa man då.  Söderlunds livs med Gertrud och Arne som ägare, där arbetade jag som  springpojke och körde en Monark flakmoped utan att ha fyllt 15 år. Många lass kördes till Wibergs bogserbåtar där blev jag ofta bjuden på mycket god mat av kockorna på båtarna. Jag hade en månadslön på hela 320 kronor. Mina arbetskamrater var Kerstin Edberg, Gerd Holmberg, Berit Lundgren och Kim Andersson m.fl.

Till vänster in på Nyhemsvägen fanns Fritz Malmströms skomakeri. Till honom gick vi barn ofta och satt och hörde på hans historier. Han klagade alltid över att folk inte kom och hämtade sina inlämnade skor. Hans fru kom med jämna mellanrum in på verkstaden och kollade att allt stod rätt till. Varför förstod jag aldrig. Han höll till  runt Ramön med nätfiske och hade båtlänningen på Udden.

I början av backen fanns Thomassons Cafe och Klädaffär. ” En samlingsplats för idrottsungdom” enligt reklamen. Senare övertog Merkur försäljningen av kläder. Vidare fanns Horns Frisering. Horn fortsatte med klädesaffären efter att Merkur ”kastat in handduken”.

 En bit upp fanns Husums Cykel & Sport med Sven Ramgren som frontman. I denna lokal såldes allt såsom cyklar, mopeder, sportprylar, fiskeprodukter. Reparationer utfördes också där. Med tiden förändrades utbudet till radio och Tv försäljning. Affärsverksamheten övertogs senare av Inge Backlund.

Jag minns när Sven Ramgren på en skyltsöndag hade monterat en högtalare i en tomte av människostorlek uppe på en mur. Sven satt inne gömd bakom gardinerna och pratade i en mikrofon. Han pratade med folk som tittade i skyltfönstret. Han pratade bl.a med Alfred Svensson och skojade friskt. Det var omöjligt att räkna ut hur allt detta gick till för både gammal och ung. Var det verkligen Sven som fanns inne i tomten ? Det tog flera år innan vi förstod detta med mikrofon inne i huset och högtalare i tomten.

Gick man över backkrönet kom man till Åke Karlssons Cykel och Sport. Han renoverade också cyklar.

God Jul önskar jag er alla !

Lennart Teglund

3 reaktion på “God Jul Önskar Lennart Teglund

  1. Vi satt några grabbar inne på kioskens väntrum, när Sven Ramgren kom in, det ville sig inte bättre än att Sven släppte en riktigt ordentlig fis som hördes högt, han vände sig mot oss och sa, ”grabbar nu fick ni vara med om en premiär, jag hade alldeles nya kalsonger” ;o))) Roligt att du skriver Lennart.

  2. Tack för en trevlig läsning om gamla tider! Män medelpunkten var på Sjöströms kaffe på Brägårn det var där man groggade innan man åkte på dans med buss till Rundvik Trehörningsjö Långviksmon Kornsjöstrand
    Fråga Bertil han kan nog berätta mer
    ”Acke”

  3. Tack för trevlig information. Intressant för en ”utböling” att få veta. Det är lite svårt att föreställa sig att det i kvarteren runt vårt hus (Bruksvägen 72 b) har funnits så många serviceställen. Den livfullhet och ström av människor som beskrivs i din skildring är lite svår att föreställa sig, men jag tänker tillbaka på livet i min hemstad Tidaholm och känner igen mig från slutet på 1940 och 1950-talet… Men jag bodde på landet och cyklade in stan bara ibland….
    Tack och nostalgihälsningar Eric Klint

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *