Publicerat 2008-03-25

Om man ser på skoltiden enbart från en humoristisk sida kan berättelsen bli ångestdämpande och så skola vi göra idag.

I första klass hade vi vår lektionssal i samman byggnad som matbespisningen. Vad jag minns hette vår lärarinna Anita i årskurs 1. Agnes Högberg i 2:an. Inga Wickberg i 3:an och Rut Eriksson i 4:an.. Hon bodde i Husbyn och arbetade på övertid dvs hon hade gått i pension. Hon gillade verkligen färgen lila. Hennes hatt, kappa, handskar, stövlar och kläder var alltid i lila. Självklart fick hon heta ”lila damen”. Hon ingav ingen respekt vilket medförde en hel del bus i klassen som någon gång innebar att hon grät i klassrummet. Det kändes inte bra.

3:an

I 3:an hade vi fru Wickberg som lärare och från den årskursen har jag inga dåliga ”vibbar”. Vissa läroämnen krävde dock att rektor kallades in. Vi fick äran att delta i hans kristendoms-undervisning och hans pedagogik dominerades av auktoritet med tydliga inslag av att vilja skrämmas. Han lyckades bra med sin skrämseltaktik så vi var samtliga väldigt rädda i våra bänkar. Vid ett lektionstillfälle blev en av mina kamrater uppmanad att muntligen rabbla upp 10 guds bud. Han misslyckades och rektorn blev oerhört arg. Han skrek (samtidigt som han slog hårt med pekpinnen i bänken) STÅ UPP, SITT NER, STÅ UPP, SITT NER osv. Vad som hände sedan vet endast vi som var med.

Rita

Vi hade också en manlig lärare i naturlära och teckning. Första terminen vi hade honom fick vi enbart rita streckgubbar i rörelse. ”Idag ska ni teckna en skidåkare som åker på slät mark och en som saxar i motlut”. Det var käpptyst i rummet under hans lektioner. Denna man var allt annat än munter och han satt på stolen med ena foten under sig. När lektionen var slut fick vi gå fram och visa våra verk utan att få några omdömen. En nick, ett hum, ibland.
Andra terminen fick vi gå in i materialrummet och hämta tillexempel en fågel som vi fick rita av. Det kändes roligare att få rita av något och slippa streck-gubbs-tillverkningen.

Overklighetsrummet

Materialrummet var som ett hemligt rum som bara fick beträdas i sällskap med lärare. Där fanns det många olika planscher. Det fanns bl.a en som visade människokroppens alla delar men den visades aldrig i klassrummet. Där fanns det också djur, skelett, burkar med konserverade saker som dött och det berättades att planscherna var vetenskapliga. Det var så spännande att vara i närheten av dessa vetenskapliga saker att man fick rysningar. Jag visste inte vad vetenskapliga betydde men jag antog att det var något väldigt fint.

Slöjden

I alla hus i Husum finns en eller flera dalahästar. Dessa är blå med gula ringar och de har hästtagel till svans. Hemma hos oss fanns det 4 stycken som var identiska. Alla var sågade av samma mall som fanns i Husumsskolans slöjdsal.
Vår slöjdlärare hade favoriter i klassen vilket innebar att han också hade elever som han gillade mindre. Man kunde aldrig förstå utifrån vilka kriterier som han valde ut sina favoriter. Alla i klassen kunde ganska snart upptäcka om man var utvald eller ej. Jag fick putsa en stork med ett sandpapper i över en termin. Jag var inte utvald. När jag gick till maestro för att visa min välputsade stork fick jag beskedet ”putsa mera!”. Denna metodik innebar att favoriterna i klassen kunde tillverka betydligt flera alster än en stork under två terminer.
Det var viktigt att lära sig hyvla med rubanken. Hyvlarna skulle behandlas varsamt som nyfödda barn.
När vi kom upp i klasserna kunde läraren bara se på när byråer och soffbord tillverkandes utan någon större rådfrågning. Läraren kontaktades först när lådorna skulle tappas ihop. Vi förstod aldrig varför läraren under sista årskurserna mestadels vistades i virkesförrådet. Vad gjorde han där?
.
Matbespisningen

Matrasterna var det bästa under dagen. Vad jag minns så fick vi bra mat och mattanterna var snälla och ville oss verkligen väl. Den enda maträtt jag hade svårt för var leverbiff. Den godaste maträtten var sjömansbiff. Det var helt enkelt köttskivor med sås och pären. Vi fick äta hur många spisbrödskivor som helst. Ibland satt vi kvar i matsalen och åt spisbröd i massor. Jag minns inte om det serverades några grönsaker på den tiden men vi fick en frukt i månaden. En fredag varje månad låg en frukt på varje tallrik. Det alternerades mellan banan, apelsin och äpple. Denna fruktfredag upplevdes som en högtidsdag. Om någon i klassen var borta en fruktfredag sprang alltid Kent Eriksson först till matsalen och norpade frukten på dennes tallrik. På detta sätt tillskansade han sig två frukter.

En dag varje år fick vi också en gåva från mejeriet. Alla elever fick en 3 deciliters förpackning mjölk att dricka. I samband med denna mjölkskvätt blev vi informerade om mjölkens förträfflighet för hälsan. Men det visste vi förut för vi älskade att dricka kall mjölk.
Min faster Märta i Övik berättar ofta och gärna om ett tillfälle då jag var sjuk och hade hög feber. Jag skrek ohejdbart ” bulla möcka, bulla möcka” d.v.s jag vill ha bulla och mjölk.

Sjunga

Det utövades också musik i Husumskolan. Vi fick sjunga psalmer till lärarens tramporgel och ibland fick vi hotta till det med en triangel eller nånting annat som skramlade.
Den värsta dagen på året var, när var och en ensam fick gå in till läraren och sjunga. Utifrån detta framträdande skulle betyget sättas. Ett år försökte jag med ” vad tar du för valpen i fönstret” men den låten kunde inte läraren varför mitt betyg blev väldigt lågt.
Roger Jakobsson och Kent Eriksson vägrade öppna mun och Ove Johansson slapp också sjunga på grund av sin hesa hals. Han hade ätit krita på inrådan av Roger.

Det ansågs vara fjantigt att sjunga och det var inget som pojkar skulle syssla med. Flickorna däremot gillade att sjunga och de var betydligt bättre än vi pojkar. Jag vet inte riktigt om skolans sång och musikpedagogik stimulerade eleverna till fortsatta stordåd inom musikens
värd. Vad jag vet är det endast Gösta Edlund och jag som utövar något i musikväg. Gösta kör spiskroksvalsen på sitt dragspel och jag slamrar bakom trummorna. Jag vet dock att de flesta pojkarna inte har tagit en ton i sin strupe sedan skoltiden.

Gymnastiken

I skolan fanns en gympasal med tillhörande omklädningsrum. Det fanns ingen dusch eller någon annan tvättmöjlighet där. Alla skulle ha gympakläder som för pojkarna bestod av blå kortbyxor, blå smärtingskor och singel. Flickorna hade på sig nåt som liknade en sparkdräkt utan ben. Vi fick alltid träna på att hoppa bock. Vi fick fortsätta att hoppa bock även sedan man lärt sig tekniken och var fullärd.
Under vinterhalvåret fick vi vara ute och åka skidor. I årskurs 6 hade vi Bengt Wiklander som lärare. Han var major i de militära och han gillade fysiska aktiviteter. Han ville alltid ut och åka skidor och vi var ju tvungna att följa med. Denne man var väldigt proper och korrekt och han hade traditionella skidkläder med anorack och tillhörande byxor som satt fast under foten.
Vi åkte mot Sandvika och Degersjöområdet. Han tilldelade någon elev att ha sjukvårdsväskan på ryggen som alltid skulle vara med. Det var liksom ett hedersuppdrag och den som hade ansvaret för väskan skulle åka sist. Som vanligt strulade det till sig när Kent Eriksson hade ansvaret. Han ”gena” och kom hem först av alla. Wiklander var inte glad på den gossen den dagen.
På 50 talet fanns det bara björkskidor och skidspetsarna måste böjas upp för att man inte skulle stupa, framstupa. Det fanns låneskidor på skolan men på dessa hade skidspetsarna vissnat. Pappa hade ett brätt-järn som han värmde upp i vedpannan och så klämdes skidan fast och efter en stund pekade skidspetsarna rätt upp i luften. Man kändes sig väl till mods när spetsarna peka uppåt. Det var snyggt.
På fettisdagen åkte vi alltid till Sjötorpet och hade med oss matsäck. Det var alltid soligt den dagen. Sjötorpet var ett väldigt omtyckt utflyktsmål för Husumbona. En dag byggde vi ett hopp i backen och i ett försök att hoppa längst bröt jag benet, men det är en annan historia.

Badhuset

Var 14 :de dag skulle vi rengöras. Vi fick gå på led till Bad o Tvätt och där väntade ett antal damer på oss. Vi fick ta av oss nakna och gå fram till avdelningen för tvagning. Damerna hade skurborstar i händerna och de borstade oss hårt, överallt. Hade man oturen att hamna under en nyinköpt skurborste gjorde det väldigt ont och märkena i skinnet satt kvar flera dagar.
Därefter skickades man in i bastun. Jag hade svårt med värmen och vill ut fort men jag hindrades av en vakt som ansåg att man skulle vara kvar en stund till. Jag har efter denna behandling svårt med bastubad. Så fort jag känner hettan kommer panikångesten.

Efter den påtvingade bastubehandlingen blev man med tvång föst in i en dusch med isande kallt vatten. Efter torkning och kamning tog man på sig de gamla insvettade kläderna igen och gick på led tillbaka till skolan. Det ”hetta” i kinderna.

Logistiken

I vår klass fanns elever utifrån byarna, Bernt Åström från Godmarkstrand, Rune Eriksson och Bo Hallin, Staffan Brodin, Britt Mari Norlinder, Margareta Grundström, Anne Maj Ökvist och de fick åka skolbuss. Vi var avundsjuka på dessa elever som fick åka buss varje dag. När det var snöstorm och bussen inte kom fram blev de lediga. Det upplevdes som väldigt orättvist. Varje höst fick vi äta ”rovor”. Rune Eriksson och Bernt Åström tog med sig rovor och vi åt som toka. Jag vill passa på att tacka för detta initiativ som säkert var nyttigt för vi som aldrig serverades grönsaker.

I årskurs 7 kom också några från Flärkeskolan. Eilert Eriksson, Bertil Lundström, Reinhold Glans, Jan Östman och Ove Johansson från Kasa. Ove var en spelevink. Han hade sin skolbänk närmast fönstret och en vårdag när solen värmde honom somnade han djupt. Vår lärare Sven Jonsson blev förnärmad när Ove somnade under hans föreläsning om subjekt och predikat. Jonsson hävdade att det var fräck gjort, vilket Ove höll med om. Vi var väluppfostrade och sa sällan emot en lärare. Däremot var vi duktiga på att neka när vi blev beskyllda för något. Att ”neka” visade sig var ganska framgångsrikt förutom när man hade med rektorn att göra.
Kanske man ska återuppta detta med att blåneka.

Vi promenerade för det mesta till skolan. Vi samlades på Ö-kiosken och gick i samlad trupp Någon i gruppen gick alltid i diket för att se om det fanns något spännande där. Vi genade förbi Sjöstöms cafe och Grundstöms Värme, där vek vi av mot skolan.

Samma dag som jag gick ut skolan sa farsan; ”i morgon ska du börja på Konsum.” Jag har pratat med en Holger. Den sommaren tillbringade jag i källaren på Konsum där jag vägde upp tonvis med pären. Man kunde öppna portarna i källarplanet och se att kompisarna stojade och metade id på Nybron. Det var fint väder den sommaren också.

Att börja arbeta hade sin fördelar genom att jag fick lön och kunde köpa serietidningar och läsa om Hiawatta och så småningom gneta ihop till en moped. En Husqvarna inköpt på Bäcklunds, med stötdämpare bak, drygt 800 kronor, blå.

Lennart Teglund