Publicerat 2008-10-15

En nyårsnatt, troligen 1964 hände denna dramatiska händelse. Ulf Jansson som då

hade körkort hade vid denna tidpunkt en väldigt dålig bil, Loyd Alexsander TS inköp i Köpmanholmen för 50 kronor !. Bilen saknade godtagbar värme och allting annat varför den inte kunde användas vid någon raggartur till Övik.

Ulfs pappa hade en nästan ny röd Opel Kupé från 1962, med en sexa och dubbelportsförgasare. Bilen var tvådörrars kupé med läderklädsel och med separata framstolar. Bilen var en typ av sportbil. Den hade väldigt bra värme och man kunde sitta i enbart vitskjorta fastän det var full vinter. Det var mäktigt, särskilt i möte med 50 talsfolka där alla frös och inte såg ut genom rutorna.

Familjen Jansson hade bjudit hem Gustav Sjögren från Flisbäcken och hans pappa för att fira nyår. Vi erbjöds att få att låna bilen (fulltankad) om vi kom hem strax efter 12 slaget för att skjutsa hem deras gäster.

Lite kläder och dåliga bilar
Både Ulf och jag hade finkläder på oss. Nylonskjorta direkt mot kroppen och över detta en kostym, tunna nylonstrumpor och svarta skor typ myggjagare. Inga långkalsonger, tröja, vantar eller mössa. Det var inte tufft att ha vinterkläder på den tiden. Alla gick omkring och frös. Efter danserna gick man direkt ut till en nedkyld bil utan att ha några ytterkläder att ta på sig trots att det kunde vara 30 grader kallt ute. Värmen i bilen kom först när man kom hem på gården då kunde man förnimma att det blivit plusgrader i kupen. Detta förhållanden gällde för oss ungdomar som hade gamla bilar från 50 talet. Bilar som kom i mitten av 60 talet hade värmesystem som alstrade värme.

Raggarstråten runt stan
Denna nyårskväll for vi tidigt till stan och Ulf körde runt hela tiden. Ibland var vi på Varvsberget för att nästa stund vara i Gullänget. Raggarverksamheten var i full gång, nedför Lasarettsgatan, över torget ned på Nygatan, runt, runt. Jag var mera intresserad av dans så jag klev av på Parken och dansade några timmar. 24.00 hämtade Ulf mig och färden gick först till södra rondellen för en mosbricka och en Portello. Sedan gick det av bara farten hem till Husum för det var fri fart på vägarna, tror jag, jag vet ingen som åkte fast för fortkörning och tappade körkortet. Jag tror att den allmänna meningen var att körkortet kunde man inte bli fråntaget.

Transport till Flisbäcken
Vi hämtade grabbarna Sjögren och färden upp till Flisbäcken gick utan problem. Vi lämnade av gästerna och vände hemåt. Det var 32 grader kallt denna kväll och redan efter någon kilometer började bilen hacka och den gick sämre och sämre. Snart orkade den inte komma över minsta motlut varför jag fick skjuta på. Motorn gick endast på en cylinder och slocknade helt ibland. Temperaturen i motorn gick ned och snart var det också 32 grader kallt inne i bilen.

Bensin kan frysa tillsammans med vatten

Vi stannade ibland uppe på backkrön och försökte hitta felet. Ulf kom fram till att bensinen hade frusit. När motorn var varm kunde vi vänta en stund och den hackade igång. Vi försökte om och om igen och innan vi kom fram till vägen som ledde till Skademark hade vi gett upp. Vi frös så oerhört att vi blev orkeslös. Det var overkligt månljust och det smällde som ”bösskott” från träden. Vi förstod att vi inte skulle orka gå till Gideåbruk i denna kyla. Min nylonskjorta frös fast på kroppen. Jag hade ingen känsel i ben fötter och händer. Vi gjorde nya försök genom att skjuta på bilen båda två och hoppa in för att inte ta kål på batteriet. På något sätt tände motorn till och hackade fram. Till slut kom vi fram på Skademarksvägen och där stannade åbäket igen.

Döden var en halvtimme bort
När vi stod på vägen och bilen var död förstod vi att det var ”kört”. Vi skulle frysa ihjäl om vi inte fick omedelbar hjälp. Ulf säger då ”nu jävlar tänder vi på bilen”. Kanske exploderar hela skiten och kanske hör någon detta i Gideåbruk och kommer hit och samtidigt kan vi värma oss vid elden. Jag förstod att Ulf menade vad han sa, vi måste ha värme sa han gång på gång. Vi funderade, är någon vaken i Gidåebruk klockan 02.00, kan de höra om bilen skulle explodera. Skulle någon se ljusskenet som elden skulle alstra. Troligen inte, kom vi fram till. Men vi behöver värme ”ska vi inte tända på ändå”? Ska vi gå mot Gideåbruk ? Vi visste båda att efter 50 meter skulle vi ramla omkull av kyla och utmattning. Ulf stapplar fram till motorrummet och tittar, hans fingrar fungerar inte. Han kan inte skruva i förgasaren. Någon av oss säger vi gör ett nytt försök. Ulf kör på startmotorn samtidigt som han har en växel inne. Jag försöker skjuta på och då tänder plösligt motorn till och bilen hoppar framåt och tänder igen och hoppar framåt. Så där håller vi på och jag hoppar ut ur bilen vid motlut och skjuter på. Jag halkar i mina myggjagare och är rädd för att ramla.

Vi kämpar vidare och till slut kommer vi fram till Gidåbruk. Bilen hackar framåt lite bättre just då och därför fortsätter vi vilket skulle visa sig vara ett väldigt dålig beslut. Det är mörkt i alla gårdar och vi tror att bilen ska fortsätta hacka oss ända fram till Husum. Ingen värme kommer i bilen och vi fryser något helt otroligt men vi känner att nu kanske vi överlever och fortsätter mot Husum. Vi lyckades komma ända fram till Dombäcksmark vid ishockeybanan men där lägger bilen av för gott. Vi ser ett hus 5 – 600 hundra meter bort och vi börjar vår vandring dit. Benen går inte att böja varför vi har stora svårigheter att komma framåt. Till slut kommer vi fram till huset och ringer på.

Räddad av en familj i Dombäcksmark
Familjen öppnar och vi berättar att bilen stannat sedan vi skjutsat Sjögrens till Flisbäcken. Det visar sig att familjen är släkt med Sjögrens och de är bussiga och kör oss hem. När vi stod i hallen så skakade vi så att tavlorna började dallra på sina krokar på hallväggen. Varje gång jag kör förbi det huset i Dombäcksmark tänker jag en god tanke om familjen.

Till slut kom vi hem och kunde så småningom få tillbaka en normal kroppstemperaturen. Det gjorde fruktansvärt ont i kroppen när värmen kom tillbaka. Vi berättade inte för någon vad vi varit med om denna nyårsnatt. Även en ny röd Opel kupé kan ställa till bekymmer. Detta äventyr kunde ha slutat illa för Ulf och mig om inte turen varit med oss denna nyårsnatt.

Lennart Teglund