Publicerat 2006-12-19

Vi firade jul hos mormor och morfar, Emmy och Gottfrid Teglund tillsammans med fyra mostrar och deras män och barn. Vi var tio vuxna och 11 barn.

 

Den här julkvällen var vi pojkar uppradade på vedlådan bredvid den glödheta järnspisen i väntan på jultomten. Vi var fyra kusiner i ungefär samma ålder, uppklädda i vitskjortor och slipsar, någon hade fluga. Det fanns i ” luften” den välbekanta spänningen om vem som skulle få flest julklapparna av oss på vedlådan. Tidigare år hade tävlingen mellan oss varit tämligen jämn med en liten fördel för Lasse som hade bara ett syskon och föräldrarna kunde därför spendera lite extra.

Jag ville helst inte ha mjuka paket men mamma tyckte om att ge bort sådant som gav värme, sockar och kalsonger och tökena. Helst ville jag ha något som gick på batteri, en bil som hade lyse, eller att man kunde vrida framhjulen med en ratt, som var ansluten med en kabel till styrstagen. Denna styrmekanism var lika nytänkande som upptäckten av hjulet eller färdigskivade limpor. Under 50 talet kom det många nya saker som gick på batteri. Det var fascinerande att se på saker som rörde på sig om man satte in ett batteri. Jag gillade särskilt det som lyste och ficklampor tyckte jag om. Det mesta var tillverkat av plåt för plasten var ännu inte uppfunnen.

Efter en lång väntan kom tomten till slut. Det var många julklappar som skulle delas ut. Tomten ropade ut namn och man fick gå fram och hämta sitt paket ur tomtens hand. Pojkarna bredvid mig började få paket men inte jag. Det började kännas kymigt när alla i församlingen hade fått 5-6 julklappar men jag satt tomhänt. Alla tittade på mig och gråten var inte lång borta.

Alla satt som förlamade och led med mig i mitt olyckliga tillstånd. Till och med någon av de små barnen hade uppfattat situationen och ville ge mig ett av hennes paket.

Julklappsutdelningen fortsatte och alla hade ett berg av paket framför sig men jag fick inte ett enda paket. Mamma blev förtvivlad och hon gick fram till tomten och sa något. Till slut, efter cirka en halvtimmes pina dök till slut upp ett paket med mitt namn. Sedan visade det sig att alla återstående paket var till mig. Gråten vände till glädje och fort hade jag glömt det som skedde.

Jag minns inte exakt vad jag fick men jag lär ha sagt till mamma, att det var bra paket som jag fått. Strumporna, sockarna och kalsongerna passade trots de var många nummer för stora. Huvudsaken var att det man fick var något nyttigt och framförallt att det var något varmt. Man fick inte bli kall.

Tomten denna julkväll var min äldre bror som hade fått för sig att skämta. Han lade bort alla paket som var riktade till mig och sparade dom i säcken. Vilket tilltag av en bror ! Detta glömdes bort av alla men i mitt ”indre” finns det kvar som en traumatiskt upplevelse.

Jag har idag förlåtit min bror för detta tilltag om än motvilligt.

Jul i Husum 1967 på Dombäcksön

Tv tittandet på julafton började i början av 60 talet och det fanns bara en kanal. Abel Edberg började dock redan 1958 och tittade på Tv. Vi var där och tittade och ibland glimmade det till och man såg något som rörde sig i rutan. Det var väldiga snöoväder på tv:n.
De som var i 60-70 års åldern när Tv kom förundrades över fenomenet television. Vid vårt köksbord hördes många funderingar om hur det var möjligt att Olle Björklund kunde sitta i Stockholm och samtidigt var han på tv i Husum. Det sades att detta overkliga kom genom luften och fastnade i antennet och fortsatte genom kabeln till Tv:n. Dessa äldre farbröder sa ofta ” tänk om gamlen fått se detta”. De kanske syftade på sina förfäder.

Julen 1967 hade Kennet Norberg tillverkat Tv 2 antenner i fabriken. Ritningen hade han kommit över av Hasse Sandström på el verksta´n.
Jag fick ett antenn av Kennet som jag monterade ihop. På julaftons-morgonen tog jag folkvagnen som jag köpt av en Ove Nilsson på varvet, och for till Tydrens på mon. Där köpte jag en konverter som man måste ha för att kunna se på Tv 2. Drygt 200 kostade den.
Den där folkvagnen som var högerstyrd och hade en sökarlykta på taket var en ”bakaffär” Jag har aldrig sett någon som var så glad som Ove när han blev av med bilen och att jag dessutom betalade den kontant.

När jag kom hem med konvertern och började sätta upp antennet på taket uppstod förväntningar hos brödraskaran. De gick och trampade och ville se på tv 2. Bylunds intresserade sig också för projektet men Erling trodde inte att antennet från fabriken skulle ta emot sändningar från statliga SR i Stockholm.

Pappa hade också invändningar mot att ha fler kanaler. Han tyckte det räckte med Olle Björklund på Aktuellt. Han var också orolig för att Tv:n skulle gå sönder när man sökte kanalerna på kanalväljaren. Han sa flera gånger, ”vad är det bra för”.

Lars-Gunnar Lundkvist dök också upp och hade en tumstock i bakfickan. Han ville upp på taket och ändra riktningen på antennet och jag förstod att han samtidigt tänkte måtta och tillverka ett, han också.
Snart var det folksamling på gården. Kennet Norberg, Erling Bylund, Ulf Jansson med flera. Invändningarna mot att detta skulle lyckas var många, men Kennet vidhöll att antennet var bättre än ett köpt.

Monteringen gick ganska fort och nu återstod en lång väntan på att sändningarna skulle börja. Vi pojkar låg på var sina sängar och läste tidningar i väntan på julmiddagen och framförallt på sändningarna från Tv 2. När Kjell Svensson kom och såg att alla var sängliggande ropade han ” har jag kommit på långvården”. Kjell berättade att han visste att tv 2 var bara dynga det var ingenting att ha. Jag tycks minnas att pappa hade samma uppfattning. Dessa två herrar kom också på att om det skulle komma ett rejält blåsväder skulle detta peckliga antenn blåsa åt fanders.
Kjell han tyckte om julen. Han började julförberedelserna tidigt och köpte många julklappar och det var viktigt att de skulle vara så dyra som möjligt. Han hade många vänner som han bytte julklappar med. Han tillbringade julafton hos oss under många, många år och han var verkligen en efterlängtan gäst hos oss. Han öppnade aldrig sina julklappar hos oss utan väntade tills han kom hem. På juldagen fick jag veta att han ”gått back” på bytet av julklapp med mig. Däremot berömde han julklapparna han fått från andra.

I väntan på Tv sändningarna var det julmiddag och julklapparna kändes inte särskilt spännande nu när vi snart skulle få se Tv 2. Enligt Tv tablån skulle det hända mycket trevligt i 2 an. Där skulle det visas levande orkestrar som spelade julmusik. Hasse Tellmark skulle vara där med ”gastarna” och det skulle dansas runt en gran.

När sändningarna startade fick vi en perfekt bild nästan på en gång och det strömmade ut musik i vårt vardagsrum. Lyckan var total. Denna kväll var vändpunkten för Tv 2 och Kjell köpte också en konverter ganska fort liksom alla andra på Dombäcksön.

God Jul tillönskas av Lennart Teglund