Publicerat 2006-02-03

Jag känner en man som bor på Flintvägen som alltid kallar kvinnor för ”hon”. När jag träffar honom på ICA maxi säger han alltid,” var har du – hon”. Då menar han Lena. Om han cyklar och jag frågar Har du bilen trasig? Nä hon har den. Då menar han sin hustru. Jag kommer nu att kalla Lena för ”hon”. Det blir mindre känsligt och personligt då.

 

”Hon” har under de senaste 38 åren ställt frågor när hon kommit hem från något. Denna fråga lyder, gissa vem jag träffade? De första 20 åren svarade jag, nä vem har du träffat? Då berättar hon. Jag har påpekat att det vore bättre om genast sa, jag träffade den eller den.
Under de sista 18 åren har jag börjat gissa på olika personer, Alexander Bard, Carola, Gandi och ibland har jag dragit till med Sture Nilsson eller någon annan okänd person. Ofta gissar jag att hon träffat Kiki Danielsson. Hon, har aldrig tagit illa vid sig av detta raljerande utan hon fortsätter och ställer sina frågor när hon träffat någon. Man måste uppskatta en sådan envishet.

Denna envishet tar sig också andra uttryck. Jag vill komma i säng helst före 23.00. Det tycker jag är viktigt. Hon har ingen brådska att komma i säng. Jag har påpekat 1000 tals gånger att om jag går och lägger mig före hon och somnar vill jag inte bli väckt. Då har jag svårt att somna om pga upprördhet över att ha blivit väckt. Särskilt då anledningen till att hon måste prata bedöms inte vara av sådan vikt att det måste behandlas 23. 35. En sådan väckningsfråga kan lyda ” vad tycker du jag ska ha på mig i morgon” eller ” sover du”. Den mest olämpliga väckningsfrågan lyder ” har du hängt tvätten”.

Varje kväll pågår ett mönster. Jag börjar förbereda ett tidigt sänggående med att redan vid 19.00 tiden säga, vad du ser trött ut. Du behöver sova. Vi blir då överens om att vi ska försöka komma i säng lite tidigare. Särskilt viktigt blir det nu när omgivningen påpekat att hon ser trött ut Hon tittar oroligt på mig. Strax före 22.00 säger jag, vad det är dåligt på TV. om det inte hjälper säger jag herregud vad du ser på TV. Det tål hon inte. Ska jag säga som börjat redan 17,45 med nyheter på samiska.

Nu börjar jag gå runt och släcka lampor. Det är många lampor igång. Jag begriper inte varför det ska vara så många lampor tända. Hon säger att det inte är trevligt när det är skumt i något hörn. Om jag lyckas få med mig henne upp till övervåningen börjar en procedur som tar väldigt lång tid. Först ska hon pissa och sitta och titta rakt fram ,under en lång tid även efter det blivit tyst nere i toalettstolen. Sedan påbörjas en tvättningsritual. Ansiktet ska tvättas med små cirkelrörelser med fingrarna, piling heter det och sen vidtas en väldigt långdragen sköljningsprocedur. Det är tydligen väldigt viktigt att det inte finns några rester av denna piling. Vid det laget ligger jag redan och försöker att inte tänka på hur lång tid det tar för hon att komma i säng. Jag hör nu från sängen att tandborstningen har påbörjats. Denna övning brukar vara tidsavsatt till minst 5 – 6 minuter. Jag vill påstå att hon kommer att bli utan emalj på sin tänder om hon inte slutar gnugga. Hon nöter ut tandborstar. Hon byter cirka var 14 dag. Dyrt blir det också. Sedan tandborsten tystnat vet jag att efter pilningen ska nog någon kräm smetas ut med samma rörelsemönster som tvättningen. Nu kommer hon. Äntligen blir det kväll. Nu har hon glömt om hon pissat. Hon säger att det är bäst och sätta sig och kolla om det kommer något. Hon är duktig på att hålla mig informerad om sina förehavanden. Nu börjar hon sjunga inne på toan. Högt och ljudligt.
Vårt sovrum ligger liksom under taket. Det hörs väl när snön rasar från taket när det snöat. Taket är brant så under drygt 20 år har vi hört på dessa takras. Det går inte att ta miste på hur ett takras låter i vårt sovrum eftersom det blir ett högt ljud. Just när jag somnat i går kväll hördes ett takras igen. Då sa hon ”du ! nu rasar det från taket” /LETE

Lennart Teglund