Publicerat 2007-11-21

Nytt kåseri av Lennart Teglund

 

Bild:Mia Gidlöf

När MoDo ägde fabriken fanns en otrolig framtidstro och allting förbättrades ständigt och jämnt. Arbetsförhållandena blev bättre, lönerna och arbetstrivseln ökade och produktionen ökade för varje år. MoDo tiden följde utvecklingen i samhället i övrigt på 50 och 60 talet då allting förbättrades i en väldig fart. Folk fick råd med bilar och egna hem och många såg det som MoDo:s förtjänst. Det var då uttrycket att Husum lukten ” luktade penninga” myntades.

MoDo tog också ett stort ansvar för det som skedde ute i samhället. Vad jag minns skötte de gräsmattorna, planterade blommor, röjde sly, förbättrade vägar, skötte snöröjningen, sandade och spred lut på vägarna, körde ut julgranar och pärsäckar till basarna, de hade anställda ute på samhället som bytte proppar i proppskåpen och såg till att gatlyset fungerade.

MoDo ägde också många hyresfastigheter där anställda fick hyra. De skötte allt praktiskt runt fastighetsbeståndet. De hade snickare, elektriker, målare m.m. som var ute och förbättrade för de boende. I fabrikens snickarverkstad tillverkades nya fönster och allt som behöves.
Alfred Karlsson och hans häst skötte sophämtningen, latrintömningen och ”Torje” Andersson sågade upp isflak på värvsvika för att lägga in i pärkällaren i bl.a i Bergsbönninga. I samma veva togs isen upp även till matförrådet för de som arbetade på timmersorteringen på värvsvika. Jag minns att isen smörjdes in med sågspån.

MoDo tyckte att det var viktigt att deras personal också skulle ha det trevligt och må bra även när de var lediga. Därför sponsrade de även olika kulturyttringar som tillex. maj-brasor. De körde ut timmer till maj-brasan på Högberget och gjorde snyggt. Dock inte till brasan på Dombäcksön kallad Udden, där Agge Eriksson hade huvudansvaret. Helge Streling såg till att en lastbil levererade 50 liter för-dröpp. Det var inga problem att få det att brinna efter 50 liter fördröpp. Agg:es maj-brasa var oslagbar. Den bestod av minst en timmerbröt timmer. Brasan brann så häftigt att Pelle Sundström, Roger Häggström, Ove Vigren, Roland Streling med flera kunde spela fotboll mitt i natten i ett ljussken som det var dagsljus. Brasan slocknade runt 5 -6 april. Ett år vid maj-brasan blev det slagsmål. Jag kan inte bestämma mig för om det var kul eller inte, ruskigt otäck var det i alla fall.

MoDo ansåg också att fysiska aktiviteter på sin fritid gjorde att personalen höll sig frisk och därför var de inte knussliga att lämna bidrag till olika idrotter. Fotbollssektionen fick nog mest för de flesta tyckte om att gå på fotboll. Var det 1958 ? då nya idrottsplatsen invigdes. Herreje vad Husums fotbollspojka var bra då. Jag minns alla och kommer aldrig att glömma dessa fantastiska fotbollspelare. Ejmer Edlund på 60 meter häck!

MoDo -andan kan man likna med ett ”omhändertagande” som även rådde i samhället i övrigt under den tidsepoken. Liksom MoDo-andan utvecklades samhället i riktning mot förbättringar som gällde alla i samhället och i stort sett alla fick del av välstånds-förbättringarna. Samhällena blomstrade liksom lilla Husum.

I slutet av 80-talet började dock utvecklingen gå åt ett annat håll och arbetslivet förändrades också efter den nya tidsandan. De nya vindarna svepte bort MoDo-andan och de kollektiva förbättringarna förbyttes till mera eget ansvar. Den gamla MoDo-andan försvann för evigt liksom många andra företeelser i samhället som man trott var självklara. Mycket av samhällservicen försvann till förmån för ett modernt samhälle där var och en måste klara sin tillvaro mera på egen hand. Detta nya tankesätt är svårt att ta till sig och jag tror att det många i min åldersgrupp som inte i sin vildaste fantasi kunde tro att utvecklingen skulle gå åt det håll det gjort. Det är inte kul det här med nedläggningen av ålderdomshemmet till exempel.

Jag kan inte låta bli att ta upp RESEBIDRAGSKASSAN som startades kanske i början av 60 talet och fortfarande är ett fungerande försäkringsinstrument. Anställda vid fabriken och övriga familjemedlemmar är försäkrade till att få ersättning för resor till sjukvårdsinrättningar samt få tillbaka halva vårdavgiften. Det är bara att gå till facket med kvittona så ersätter de dina utlägg. Det är fantastiskt att resebidragskassan finns kvar! Den borde få K-stämpelstatus.

Facket lär också ha försäkrat de anställdas munhåla med tänder och allt. Om du sätter in två nya tänder behöver du bara betala för en tand. Facket betalar för den andra tanden. Försäkringen gäller också för kariesangrepp.

När jag är i Husum under sommarhalvåret längtar jag efter att MoDo-andan ska komma tillbaka och liva upp Husum till vad de tidigare var. Jag vill att vinden ska vända så att vi sveps iväg till en framtidstro där vi tar nya tag och bygger tillsammans ett roligare Husum.

Bild:Arkiv GFG

När jag pratar med folk i min ålder om detta, får jag inget medhåll. De berättar att det finns inget att göra för att liva upp Husum. Det är kört får jag till svar. Urinnevånarna berättar att det finns hur mycket som helst att göra för de som är daglediga men ingenting för de själva. Kyrkans Hus har en bred verksamhet som tillgodoser de dagledigas önskemål. Man behöver inte ens vara religiös för att få vara med sägs det. Trots dessa aktiviteter tycks de äldre längta tillbaka till en tid som kallas historia.

Under de senaste åren har det gjorts mycket för att Husum ska bli trevligare. Det har byggs badbryggor och trädgårdsmöbler har placerats ut på ett smakfullt sätt. Gator, vägar och cykelbanor har byggts och man kan påstå att det snyggt och propert i Husum idag. Fabriken är också snygg sin färgsättning och välplanerade grönytor.

Bild:Mia Gidlöf

Det finns goda möjligheter till att syssla med olika saker i Husum. Det finns badhus, ishall, fotbollsplaner, brottningslokal, målarklubb, fotoklubb med mera. Det finns ingen brist på lokaler för olika ändamål. Husumgården är oerhört fin, vidare finns IOGT-lokalen, Degersjön, Båtklubbens lokal, Kyrkans Hus, Pingskyrkan m.m.

Husum har en egen hemsida Gfg som informerar om vad som händer i bygden. Pingskyrkan levererar ” Minns du Sången” för de lite äldre populationen liksom Kyrkans Hus verksamhet gör. Bio finns men biotillfällerna är få. Jag har också hört att Lasse Sundkvist och Assar Bergman med vokalist gjort succé med allsång för de daglediga och för någon vecka sedan var Lill Babs på plats och underhöll vid ett välbesökt arrangemang.

Det jag tänker på är att det mesta i underhållsväg i Husum riktar sig till årsklasser som passerat 55 och däröver och jag förstår varför. Vi kämpar för att få återuppleva den känsla som fanns när MoDo-andan genomsyrade samhället.

Reflektion från mig:
Jag tror att de som bor i Husum trivs väldigt bra och då främst de som är yngre. Närheten till Ö-vik medför inga problem för dem när det gäller service, butiker och nöjen. De kan åka till Ö-vik för att få tillgång till hårdrock, restauranger, dans eller dyligt. De tillfredställer sina behov utanför lilla Husum. De kan lätt se filmer på Internet och få spännande kontakter som vi äldre inte har en aning om. Jag vet dock att det finns sajter som är intressanta för oss äldre. Jag tänker inte avslöja hur man hittar dessa hemliga sidor. Det behåller jag för mig själv.

Avslutningsvis har denna beskrivning av MoDo/Husum-andan lett till slutsatsen att Husum fungerar väl och att det lilla mörka moln som finns har sin orsak i att vi äldre har en negativ attityd mot att det inte är som förut. Ungdomen har förstått detta men de har inte velat säga något. Kloka är de också!

Från och med nu tycker jag att Husum är toppen. Jag saknar inget i Husum även om jag hoppas att företag, affärer, restauranger och annan service får vara kvar. Vi ses i Nya Husum där man träffs, trivs och umgås och blir religiös på gamla dar tack vare Kyrkans Hus och minns du sången. Jag tror att det oerhört fina kaffebrödet på Kyrkans Hus har en stor betydelse i kyrkans väckelse.

Denna artikel har kommit till genom att en person bett mig skriva om Husum. Jag är tacksam för att ha fått detta förtroendeuppdrag. Jag planerar att skriva om personer som betytt mycket för Husum vid ett senare tillfälle och berätta om musiken i Husum.

Lennart Teglund