Publicerat 2013-03-22

Jag har fått en väldigt intressant fråga i kommentarfältet från Sune Strömberg som är uppvuxen på Råggärda. Han bor numera i Umeå och äger flera gamla amerikanska bilar och han är en av ledargestalterna inom veteranbilsbranschen.

Han frågar om jag har något förslag vad man ska göra för att få en vistelse på Kriminalvårdsanstalten Sörbyn på ålderns höst. Samma fråga har jag ställt mig själv och jag har funderat en del runt detta. Jag är mager och tanig till skillnad från Sune som är berikad med en del klädsamt underhudsfett och han skulle klara en längre tids undernäring på ett äldreboende. Det gäller inte för mig. Jag saknar underhudsfett och jag är därför väldigt orolig för att drabbas av undernäring på någon inrättning eller servicehus. Jag skulle mycket gärna vistas på Sörbyn i stället för ett kommunalt/privat äldreboende.

Frågan är: Vilket brott ska jag göra för att få vistas på Sörbyn och få åtnjuta den mat som serveras där?

Kollegium

På slutet av 70-talet och i stort sett hela 80-talet åkte jag till Sörbyn varannan tisdag tillsammans med de legendariska Kriminalvårdsdirektörerna Gunnar Engström och Björn Nilsson och höll kollegium. Innan sammanträdena blev vi bjudna på förmiddagsfika och det var att likna med en hotellfrukost som serveras på det bästa hotell.

Jag kan inte låta bli att berätta lite om dessa sammanträden som kan liknas med en mycket bra teaterföreställning. Vid dessa möten skulle vi besluta om permissioner, om den intagne skulle få frigång till arbete eller utbildning och mycket annat. ( Jag skrev protokoll men hade rösträtt).

Återanpassning till samhället

Varje intagen hade möjlighet att företräde inför kollegiet där de skulle övertyga oss om hur viktigt det var att deras önskan blev beviljad. Vissa påstod till och med att deras permissionsansökan var ett led i deras återanpassning till samhället. De intagna var till största delen från norra Sverige och dess inland. Många var väldigt väldigt speciella individer. I stort sett alla hade ingen kriminell livstid utan de hade i oförstånd eller i fylla ställt till med något som renderat ett fängelsestraff. Några återkom till anstalten nästan varje år och det framkom tydligt hos dessa individer att de verkligen trivdes på Sörbyn och de vill absolut inte ha några permissioner.

Onykterhet vid återkomst

Vi fick höra fantasiska berättelser om vikten av att bevilja permission. Det kunde vara att märra var dräktig där hemma och skulle föla någon gång under stundande helg, att den intagne måste hem för att hugga ved till sin hustru som hade 6 barn och ingen centralvärme, att renslakten skulle ske och den kunde inte ske utan den intagnes närvaro, att sambon var havande och nedkomsten var i antågande, att bilen hemma var trasig, barnen längtade nåt så fruktansvärt efter pappa. Inför jul- och midsommarhelger framkom det att det fanns många viktiga saker som ovillkorligen måste utföras i hemmet av den intagne. I stort sett beviljades nästan alla permissioner och det fungerade perfekt förutom att många återvände till anstalten inte helt nyktra trots att villkoren för hemresan var total drogfrihet. Dessa fadäser glömdes bort ganska snabbt och snart inkom en ny permissionsansökan som bedömdes mycket viktig sett ur den intagnes horisont. Man kan nog påstå att de flesta gästerna var ganska törstiga men ”renhåriga”. Idag är det lite annorlunda med trovärdigheten hos de flesta intagna. Förr fanns det gravt kriminella som man kunde lita på vilket inte går idag. Kanske har jag fel men det är en känsla som jag har.

Vilket brott ska jag då göra för att få vistas på Sörbyn?

Det är inte kul att göra något som drabbar en enskild människa bara för att själv få sitta vid ett gästabord med nyttigheter på Sörbyn. Att köra bil onykter räcker inte i straffvärde för att komma in på Sörbyns område. Kortare straff under 6 månader innebär i de flesta fall att du bekläds med en diskret fotboja. Du får vara hemma, arbeta som vanligt, erhålla din arbetsinkomst men du får inte dricka alkohol eller inta narkotika och inte utöva fritidssysselsättningar. Du ska vara hemma när du inte är på arbetet och det är nog så ansträngande.

Har du haft den oerhörda turen att polisen inte har upptäckt de brott du gjort under din levnadstid bör man vara oerhört glad och tacksam. Det känns därför lite motbjudande att ge förslag på brott som medför att du slipper bli undernärd under dina sista levnadsår.

Jag har dock ett brottsförslag som kan ge typ 1 år eller i bästa fall lite till. Du måste känna till en bostad där det finns massor av mediciner av allehanda slag, typ värktabletter som i stort sett alla är narkotikaklassade. När du med säkerhet vet att bostadsinnehavaren är borta måste du slå till och norpa alla tabletterna. På detta sätt skadar du ingen och lägenhetsinnehavaren får säker nya recept. Ett sådant inbrott bedöms som grov stöld och är narkotika inblandat blir straffet rejält tilltaget. Detta är dock inget som jag rekommenderar. Hedern att vara en rättskaffens människa är mycket mera värt än att bli övergödd på kriminalvårdsanstalten Sörbyn. Man bör också tänka på vad barn och barnbarn skulle tycka om att man beblandat sig med narkotiska preparat.

Slutord

På 20- och 30-talet när familjer inte kunde ta hand om sina barn auktionerades barnen ut till den som betalade minst för barnet. Det har under åren raljeras över detta och många har förfasas över att det kunde få förekomma.

Det är på pricken samma förfaringssätt som idag sker när kommuner upphandlar vårdgivare till äldreboenden.. Det billigaste vårdalternativet får rätten att vårda dig och servera din mat. Det är förbjudet för kommunen att välja ett vårdföretag som är några kronor dyrare och som kanske i stället erbjuder Bregott i stället för Lätta. Tydligen finns samma synsätt som på 20-talet kvar i vårt samhälle.

 

Lennart Teglund