Ramön

Ramön

Som född och uppvuxen på Dombäcksön var vi alla på Ramön som barn och där finns resterna av en husgrund. Vi har undrat och fantiserat om denna husgrund och vi har förstått att någon har bott på Ramön. Axel Sjöström berättade att huset på Ramön har med Holma att göra. Med anledning av detta kontaktade jag Gerd Bylund som har sin mormor som härstammar från Holma. Till min stora glädje har Gerd skrivit och berättat om sin mormor och Ramön./ Lennart Teglund

kvinnaGerd Bylund uppvuxen på Nyhemsvägen 7 berättar om sin mormor som växte upp på Holma. 

Det är inte det lättaste att få en fullständig bild av saker som hände för mer än hundra år sedan. Särskilt när de flesta som vet hur det var, har dött och inga dagböcker eller andra beskrivande dokument finns tillgängliga. Men jag har frågat några äldre och de har berättat ett axplock av sina minnesbilder som de i sin tur har fått berättat för sig av sina äldre släktingar.

Om min mormor Anny Jonsson boende vid tvärkurva på Udden.

 

Min mormors mor Anna Beata Lustig landsteg på Holma midsommarafton 1881 efter att ha seglat över från Vasa i en öppen båt.  Hon kom ursprungligen från byn Molpe i Korsnäs socken.

Med sig hade hon en kista som bl. a. innehöll en bok; Biblisk historia, som jag har i min ägo. Jag har också ett brev från hennes mamma skrivet 1882 där hon tycker att dottern skulle stanna i Sverige om hon trivdes där, ”för här är inga förtienster så att det blifva till någonting”. Hon skulle också fått rådet att sköta sig så att de skulle tycka om henne där i Sverige.
På Holma  träffade  hon fiskaren och jägaren August Pettersson; son till den legendariske Per-Hinrik och hans fru Dorothea-”Döcke”. Per Hinrik försörjde sig på fiske sommartid och vintertid på att  sälja sältran till pälsmakare. Dorothea var också duktig jägare och sköt bl. a sjöfågel till familjens uppehälle.
Det sägs att Per Hinrik var en av de första som landsteg på Holma, om inte t.o.m. den förste! Anna Beata fattade tycke för August och de gifte sig. Julaftonen 1888 fick Anna Beata värkar. De beslutade sig för att skyndsamt ta sig till fastlandet i Husum, eftersom vädret snabbt försämrades. Under färden blev de tvungna att styra mot land eftersom barnet redan var på väg. De gick i land på Ramön. Som tur var fanns där en liten stuga, för övrigt byggd av släktingar till min morfar Johan Jonsson.

Min mormor Anny Matilda föddes således på juldagen på Ramön år1888.
Anna Beata och August köpte efter en tid en tomt på udden av patron Unge och började bygga ett hus. Under byggnadstiden bodde de sommartid på Holma och vintertid på Ramön.  Mormor fick efterhand tre bröder och två systrar.

Anny gifte sig med Johan Jonsson och de fick två barn Gertrud f. 1915 och Kerstin f.1920. Min mormor var en skicklig väverska. Hon vävde både fina, stadiga trasmattor och lakan-inga ojämna kanter på någondera! Mormor var också en hängiven bärplockare högt upp i åldern. Som ”kärel” använde hon en sillhink och gav sig inte innan den var fylld, även om det var skralt med bär. Jag minns att det kändes som högtidsstunder när lingonen skulle rensas. Då använde hon ett träkar(bonk) som uppsamlingskärl och en trasmatta som bosset fastnade på efter vägen. En liten kvast av björkris hjälpte till att hålla rent på mattan. Mormor hade också ett jordgubbsland ”på annersia vägen”. Det blev hemskt goda jordgubbar. Jag minns att hon vattnade dom mycket. En annan sak som jag uppskattade mycket som barn var när hon hade bakat hastbullar (”bröttömsbulla”) och man fick kallmjölka till.

När jag minns tillbaka på mormor kommer jag ihåg jag att hon nynnade nästan hela tiden. Inga särskilda melodier kunde uttolkas men det var småmysigt. Att gå på symöten var ett kärt nöje som delades med många tanter. Ibland ville jag följa med eftersom jag visste att det vankades gofika med många kaksorter. De gånger jag inte följde med brukade mormor ha med sej en vetebullsskiva, noggrant invirad i en ren näsduk. Att den luktade en aning parfym kunde jag lätt stå ut med. Mormors stekta, inlagda strömmingar var läckra! Även hennes plättspån kommer jag aldrig att glömma.
Det var alltid roligt att hälsa på mormor och morfar. Alltid hade dom nåt för sej.  T.ex. tvätt i värmaren och upphäng tvätt i skogen. Spännande att gå bland dom fladdrande lakanen! När mormor satt och virkade kunde jag sysselsätta mej med en knappburk som fanns i en låda på köksbordet. Jag minns att mormor berättade om byar i Finland som hon hade anknytning till; Malax och Petalax å Molpe å Närpes! Dessa gjorde jag en egen ”visa” av, något entonig men med finsk brytning. Mormor Anny dog 1987.

Gerd Bylund

Bromma